Jag är grym på det där nu!
Knappt så jag var nervös imorse ens.
Galet.
Det trodde du inte mamma, när du stod där för några år sen och öste i mig choklad och sa till mig att gå fram och tillbaka i korridoren i Ulricehamn.
Det trodde du inte de veckorna innan jag skulle ta prov.
Då, när jag inte kunde sova flera nätter innan det var dags.
Det trodde nog inte Maggan, min sköterska, att jag nu skulle slänga fram armen som om jag aldrig gjort något annat.
Det trodde inte jag för 1,5 år sedan när vi började utredningen.
Så kan det gå!
Nu har jag suttit och fixat till Jacobs tatueringstext så han kan nåla in den i eftermiddag.
Där hade jag inte haft några som helst problem med att ligga under nålen.
Snacka om avundsjuka.
Direkt när Kotten tittar ut i höst så ska jag boka tid.
Ååååh.
Jag vill med.
Nåja, jag får nöja mig med en tripp till Våxtorps marknad snart nu.
Ska bara vänta ut marknadskompisen som är på akupunktur.
Shit, vilken nålig dag?
Jag va otroligt rädd för att ta blodprov fram tills att jag flyttade till USA. Här har jag nästan aldrig haft problem att bli stucken. Spec. sköterskan som tar blodprov hos min BM är bäst! I sverige däremot. Huuuha. Där hade ja många mardröms besök.
SvaraRaderaHehe, jag är också sådär... tatuerar mig hellre än tar en spruta/blodprov. ;)
SvaraRadera