måndag 9 juli 2012

V 33

Så är min andra vecka av ledighet påbörjad.
Med större form och större nuffra på vågen.
V 33 och 14 kg extra att kånka på.
Inte för att jag klagar men fötterna märker av de där kilona.
Imorgon blir det inköp av nya stödstrumpor då jag glömde de andra i Halmstad.
Lillebror ska dra med mig till Jönköping så jag lär behöva stadga upp mina ben.



Tryckte ner magen i nattröja som jag hade när jag bodde här för cirkus 8 år sedan.
Tight men funkar.

4 kommentarer:

  1. Inte en bristning så långt ögat når... *avundsjuk*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag väntar bara på att de ska komma smygande, det är ju många veckor kvar!

      Radera
    2. Jag tycker det är fint med bristningar, de berättar en historia. Även om man nu helst undviker dem...
      Fina, stora kottemagen!

      Radera
    3. Jag tycker också att bristningar är fina!
      Som små diamantstrimmor.
      Men jag förstår att det kan kännas jobbigt att inte se ut som innan och jag vet inte vad jag sjäöv skulle tycka om jag fick bristningar.
      Det är ju alltid lätt att se det fina i saker på andra!

      Radera