Fyndade en gammal pall och barnstol, påslakan, förkläde, duk och koppar.
Sedan skulle vi slänga ihop en snabb och lätt lunch som slutade i bränd sås och att proppen till spisen gick cirkus tjugo gånger så pastan tog hundra gånger så lång tid att koka.
Efter mycket om och men och tusen svordomar, kom vi iväg till Varberg och wheels and wings.
Lite mättare och lugnare.
Där väntade pappa på oss med sin mustang för lite crusing.
Eller vi trodde att det skulle vara lite cruising.
Vi kom på den bra idéen att åka ut på Getterön och kolla läget.
Efter en bilkö fyra(!!!) timmar senare så var vi äntligen påväg hem.
Om vi inte hade trixat med sanningen, eller vi och vi, jag hade hellre stått i kön på min plats men de andra skyllde på min gravida kropp för att få komma ut en bakväg.
Jag skämdes för jag mådde ju lika bra som andra mindre gravida men är i efterhand glad att vi kom ut.
För ut släppte de oss medans de andra satt kvar på fältet i tre timmar till..
Tack Kotten, antar jag.
I bilkön underhöll vi oss med att fläta hår, domna bort rumpor, irritera oss på andra bilister, lyssna på "I want to break free" räkna bilar, fuleomkörningar och att kolla på klockan.
Alltså inget peppande alls.
Oerhört osmart men i efterhand glömt.
Blodsockret var i bott då vi inte hade ätit på sju timmar.
Ner till Halmstad, full fart, mot Brottet för att lyssna på Lars Winnerbäck och grilla på stranden.
Någon timme senare anlände vi så slutklämmen av koncerten fick vi njuta av i vart fall.
Dagen gick och natten kom.
Äntligen fick vi åka hem och bara slänga oss i sängen!
Vissa dagar blir inte riktigt som man tänkt sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar