Helst ville jag ligga kvar i sängen.
Under kuddarna.
Eller under sängen.
Samtidigt ville jag ut i skogen.
Plocka bär eller bara vara.
Men kroppen orkar varken gå, sitta eller stå.
Fysjutton för den här kroppen just nu, just idag.
Rastlöshet.
Samtidigt är huvudet inte alls med i att vara social.
I att vara trevlig.
Huvudet tänker bara på morfar som somnade in igår.
Solen gör mig inte gladare.
Och att ringa mormor var svårt.
Inte att prata med henne utan att se displayen.
Ska jag ta bort "morfar" från numret?
Han kommer ju aldrig mer svara.
Det är en tröst att veta att han fortfarande finns fast inte här men idag har inte ens det hjälpt.
Jobbiga dag.
Av egoistiska själ hade jag velat ha honom kvar en månad till, minst.
Så han fick träffa Kotten.
Han var spiksäker på att det är en pojke.
Vi får se morfar!
Jag vet att du kommer finnas här för hen hursom.
Jobbiga, jobbiga dag.
Har haft samma tanke idag-ska jag ta bort far från numret?
SvaraRaderaSvårt att fokusera -tankarna bara snurrar:(
Många praktiska saker att ta tag i.
Morfar finns i våran närhet va så säker-alldeles för nyfiken;)
Sänder över en hel bunt med styrkekramar!!
SvaraRadera/Sara
Kramar i massor!
SvaraRaderaVar i samma situation tidigare i år när min mormor gick bort, Hon var den första, så just att se "mormor" när jag skrollade i mobilen var jobbigt, jag har fortfarande inte plockat bort det. Det numret har varit väldigt speciellt för mig hela livet och nu är ju det bortplockat men det känns bra att det fortfarande finns kvar i telefonen. // Stibban
SvaraRadera