fredag 1 februari 2013

ETT LIV

Så, igår kom lillasyster!
Grattis till Sara, Paul och Tuva!
Ännu mer kärlek växer fram, så häftigt.
Jag är avis på att vara där de är nu.
Visserligen har man ont överallt men allt är så lätt där och då.
Massa kärlek.

Vi har haft en mindre bra natt.
Jag borde ha fattat att det ska komma och jag kunde motat Olle i grind men nu
har det hänt.
Jag vaknade av några dunsar och sen bebisskrik.
Aston hade ammats och jag somnat.
Han låg längst ut, tills han ramlade ner.
Usch, vilken panik.
Nu mår han bra och är som vanligt men fy vad man känner sig som världens sämsta.
Jag vet att alla barn ramlar någon gång men det tröstar liksom inte.
Jag är bara tacksam för att det gick så bra.

Nu är det en ny fin dag.
Jag ska gymma för första gången sen Aston kom och sen ska jag lära mig att svetsa!

1 kommentar:

  1. Usch vad hemskt, förstår att det måste gjort ont i mammahjärtat :( <3

    Jag har ett tips (om du vill ha det, annars sluta läs). Jag har en dotter på 4,5 månad som jag också ligger ner och ammar i våran säng på natten, hon sover dock i egen säng men ändå smidigt eftersom hon i stort sett alltid äter sig till sömns och sen är det bara att lyfta över ;) hur som helst, jag har knölat in en kudde under bäddmadrassen, alltså i mellan den tjocka och tunna madrassen i våran säng, i höjd med där lillan ligger när hon äter. På så sätt måste lillan, om vi somnar och hon ligger ytterst, rulla runt med en jäkla kraft upp för en kulle för att kunna ramla ner... (det kan ju såklart hända, men risken att de små liven ramlar ner blir ju iaf mindre) om du förstår hur jag menar... ibland ammar jag henne i våran säng även på dagen och somnar hon då kan jag bara rulla iväg och låta henne ligga kvar och sova...(har henne då mer i mitten av sängen)

    Lilla söta Aston mår säkert bra tror jag! KRAM!

    SvaraRadera