2 MÅNADER

Igår var Aston 2 månader.
Det är lika länge som jag var hemma från jobbet innan han kom.
Att tider kan skiljas så.
Dagarna flyter ihop nu.
Då var dagarna långa.
Han känns självklar.
Då kunde jag inte förstå vad som egentligen fanns där, så nära.
Min Aston.
Vår lilla sockerkaka.
Hans blick är fokuserad och Jacob har lyckats skrämma honom bara genom att peka på honom.
Han älskar att stå upp fortfarande.
Vi längtar tills gungan i dörrkarmen ska upp så att vi får vila armarna!
På mornarna efter frukost är han alltid glad.
Skrattar och pratar med och åt allt!
Oftast går det att locka fram ett stort smil närsom under dagen.
Glad onge!
Natten börjar 00-01 för Aston.
Han sover ungefär 5 timmar i sträck vilket är heeelt okey.
Dessutom funkar spjälsängen för honom nu, även om mellan mamma och pappa är bäst.
Jag antar att det alltid kommer att vara så?
Eller nej.
Tonåren kanske är slutet?
Tårkanalen på vänster öga är fortfarande trång så ögat ser lite hemskt ut.
Hoppas det försvinner snart.
Storlek 56 på kläder är numera kört.
Sorgligt.
Jag vill ha plutteAston länge till ju.
2 månader.
Jag kan inte förstå att vi är i mitten av november heller.
Noll tidsuppfattning.
Det enda jag kan och vill är att mysa med mitt lilla sockergryn.