QX

Du som inte såg QX-galan går direkt in på tv4play och klickar dig till just den.
Nu!
Jag satt i soffan med tårarna rinnande ner för kinderna.
Fina människor!
Det känns som hbtq-människor är snäppet bättre än alla andra.
Mindre fördomar.
Andra fördomar?
Alla har fördomar.
Men stämningen där i galalokalen var galen.
Jag.
Ville.
Också.
Varit.
Där.

SE DEN, NU!!!

OLIWER

Nuså blev det officiellt!
Pappan skulle bara inväntas.
Grattis finaste Angie och Coffe till lilla O.
Raketen är hans andranamn antar jag?
Fina lilla nya människa.

SLAGEN HJÄLTE

Aston vaknade, mindre förkyld.
Jag vaknade, mycket förkyld.
Jekla skit, tänkte jag.
Gick på en promenad för att få Aston att somna vid lunch.
Kände mig som en sunkig gammal strömming.
Då fick jag ett meddelande som gjorde hela dagen fin och sen gick jag hem och var glad.
Förkyld och glad.
Meddelandet är inte officiellt ännu så kan intr outa det förrän imorgon kanske?
Så glad vart jag i alla fall att jag fick lite energi till att måla tavelramarna som jag fyndade på loppis härom dagen.

Men nu, nu ligger jag utslagen i sängen.
Jag kan inte andas och huvudet bultar.
Jag måste äta med och jag känner inga smaker.
Jag försöket fundera ut något riktigt äckligt (ja mamma, något mindre gott) som jag kan passa på att äta.
Jag kommer inte på något.
Förslag mottages gärna.

När den äckliga maten är färdig så ska jag masa mig ut till tvn för "Farmen".
Japp, jag följer farmarna.
Det är kul att se hur människor samspelar eller snarare ickesamspelar.

ÅTERBRUK

Av en kjol för 20:- på Emmaus blev det ett par byxor till Aston.
Jag har dessutom halva kjolen kvar till något annat projekt!

Han är min lilla tiiiiger den där ongen!
Just nu en förkyld liten rytande bebis.

MINIHJÄRTAT

Aston har varit vaken massa inatt och bara hostat.
Babysimmet fick skippas.
Eller som Jacob skrev:
"Bada är nog lite vågat".
Jag såg skämtet med bada och våg i samma mening.
Det gjorde inte han.
Så var dagens roliga uträttat.
Nu blir det sjukbebismys och lite fixträff med Julia.


Påväg mot drömmen så villar man bort sig för att hitta nya vägar.

SAMMANFATTNING

Dålig på att inlägga.
Jag är så trött hela tiden och jag känner att jag rabblar på om samma saker.
Helgen var i alla fall fin.
I lördags träffade jag en gammal barndomskompis och hennes sambo.
Hej Malin!
De kom och fikade,
vi tjötade,
Aston fick fina presenter och vi hade det allmänt trevligt.
Det är så kul att träffa gamla vänner!

Nu bor vi i svärmors hus och passar hennes katt.
Eller, egentligen är det ju vår katt som vi dumpade här innan Aston kom.
Så ja, nu när hon är i Vietnam så får vi vakta kissen och dess bostad.
Sif, katten, har ogillat Aston väldigt starkt.
Jag förstår henne.
Det var ju ändå han som gjorde att hon fick flytta.
Nu har hon det dock bättre än bäst.
Hos Anki får hon mjukmat och godis varje dag.
Nu har hon i alla fall accepterat Aston.
Han får till och med ligga på samma fint och klappa(?) henne.


Jag är inne i en syfas nu.
Måste.
Sy.
Något.
Så det är genomgång av stadens loppisar efter fintyger.
Som om inte jag har tillräckligt hemma?
Jag måste tipsa Halmstaborna, eller andra loppisinbitna, om att Emmaus har rea.
Jag fyndade tre stora, guldiga, böljande ramar som ska målas om för 30:- (meeegafynd!)
Jag hittade också Astonkläder (10:-/st) och kläder till mig (20:-/st.
Dessutom åkte det med några klädesplagg som jag ska sy om till byxor för kottis.
Pyssla, pyssla, pyssla!

Imorgon äre babysim och sen får vi se vad vi orkar.
Sist fick vi klara oss utan svärmors hjälp vid omklädning och både jag och Aston gick hem och sov som furor.


Åh, åh!
Ännu en sak i detta osammanhängande inlägg.
Idag har Fia och David BF.
Vi sitter och studsar av förväntan.
Astons BFF.
Höhö!

C ya layer sk8er!
Jagärcool#
Jaghatarfortfarandehashtags#

ETT LIV

Så, igår kom lillasyster!
Grattis till Sara, Paul och Tuva!
Ännu mer kärlek växer fram, så häftigt.
Jag är avis på att vara där de är nu.
Visserligen har man ont överallt men allt är så lätt där och då.
Massa kärlek.

Vi har haft en mindre bra natt.
Jag borde ha fattat att det ska komma och jag kunde motat Olle i grind men nu
har det hänt.
Jag vaknade av några dunsar och sen bebisskrik.
Aston hade ammats och jag somnat.
Han låg längst ut, tills han ramlade ner.
Usch, vilken panik.
Nu mår han bra och är som vanligt men fy vad man känner sig som världens sämsta.
Jag vet att alla barn ramlar någon gång men det tröstar liksom inte.
Jag är bara tacksam för att det gick så bra.

Nu är det en ny fin dag.
Jag ska gymma för första gången sen Aston kom och sen ska jag lära mig att svetsa!