INSKRIVNINGEN

Så kom dagen igår.
13.00 stog vid på mödravården.
Det första jag hör min sambo säga är:
- Fuck också.
Jag tänkte inte så mycket på det,
var helt inne i massa galna tankar om bebis.
Men när jag tittade upp såg jag J.'s kusin.
Hon ska ha bebis i april.
Vi som inte ens sagt det till våra föräldrar än visste att ryktet redan var påväg.
Kusinerna brukar sprida info vidare ganska lätt.
Särskilt J.s släkt.
Vi sa till henne tusen gånger att hon måste vara knäpptyst.
Vi vet inte ens själva hur långt gången jag är.
Förhoppningsvis stannar det mellan oss och henne.
Det lär vi märka!

Så mötte vi vår BM.
Dina!
Hon var så himla trevlig och inte det minsta mesig.
Jag berättade om min oro över att bebis känns död.
En olustig känsla jag har.
Att vi inte vet vilken vecka jag är i.
Att vi varit på infert.kliniken och att vi vill ha ett tidigt UL.
Dina berättade att man inte får något UL förrän cirkus vecka 18.
Vi pratade fram och tillbaka om min oro.
Dina säger:
- Jag ska se om vi kan göra ett supersnabbt UL bara för att kolla hjärtat.
Dina sprang iväg.
J- och jag tittade på varandra och sa att vi får boka ett privat.
Dina kommer tillbaka.
Tystnad.
UL-sköterskan kommer in snart så ska vi kolla på bebis!
L Ä T T N A D !
Tårarna började komma.
Skönt.
Är bebis död så får vi se det nu och vi slipper tänka på det mer.
Vi gick den långa vägen till britsen.
Ner me byxor,
upp med tröja.
Sköterskan känner på magen.
- Jajjamen, där har vi den, livmodern.
Jag är chockad.
Kan hon känna min livmoder så lätt?
Kleta kleta.
På med maskinen och där är kotten.
Åker kana på ryggen i min livmoder.
Sprattlar med både armar och ben och försöker ta sig runt.
Sköterskan mäter.
Uppskattningsvis vecka 11-12.
Den där ägglossningen vi testade i december som inte var någon ägglossning enligt proverna.
Den ägglossningen var en ägglossning.
Galet!
Där, här inne i mig, ligger vårt lilla, lilla barn.
Alldeles jättefin och akrobatisk.
Den 27 mars ska vi på UL igen.
Då får vi bilder som vi kan sitta och glutta på.
Längtar!

IMORGON

Ja.
Imorgon är det inskrivning.
Spännande.
Skitnervös.
Jag hatar blodprov.
Jag springer hellre naken genom stan.
Nästan i vart fall.
Nåväl.
Denna gången går blodet till något bra.
Mot ett utsatt mål!
Mot kärleken.

Vi vill ha ett UL imorgon men vi kanske inte ska hoppas på för mycket?
Jag vet inte om de gör det på MVC nu?
Annars blir vi deppiga.
Vi har ju inte den blekaste susning om vilken vecka jag är i.
Vi kan ju inte berätta för någon förrän vi vet?
Blir det inget UL imorgon så får vi boka privat.
Frågan är vart?
Tiden får utvisa.

INSKRIVNING

Pratade med infert.kliniken som hade dåligt med tider.
Ringde MVC som gav oss en tid på torsdag!
Här gåre undan!
Vi slipper hälsosamtal.
Eller vi bakar in det i det samtalet på torsdag.
Jag kan ju faktiskt redan vara i v 12 enligt MVC.
Det tvekar jag stor på.
Tror mer på v 7.
Jag går på känslan.
Men skitsamma.
Vi får vårt efterlängtade UL!
J. ringde och var superstolt.
Han hade pratat med chefen som självklart skulle ge honom ledigt.
- Jag har fått mitt första grattis.
Min J. är lycklig!

Tänk när vi får berätta för familjen.
Kärlek!