Han ville baaara ligga på sin mamma och dräggla.
Mysigt men ack så jobbigt.
Ett tag ville jag hoppa på Jacob samtidigt som jag slänger mig ut genom fönstret.
Sömnen är helig.
Var helig.
Så två timmars sömn blev det innan vi åkte till sjukhuset för Astons hörseltest.
Fixade han galant.
Sovandes, såklart.
När vi kom hem igen fick mormor ta hand om sitt barnbarn och barnets mamma intog sängen.
Fina, sköna, härliga säng.
Nu, efter matrunda, ligger jag och blickar ut över bebis till ipad.
Hollywoodfruarna gör mig sällskap.
Den där Gunilla.
Jag hade velat tipexa henne.
Bort, bort, bort.
Hear ya, hear ya...Här sovs det (peppar,peppar) oftast om nätterna men visst är det kämpigt att faktiskt somna. Helst vill Viggo ligga och snutta på bröstet hela natten. Jag - den levande nappen.
SvaraRaderaMen du, det är en tid nu.. vi får bara ta oss igenom den. Och visst är det värt det, alla gånger om. Även om man vill självdö vissa nätter...
Kram!