Jag och J. har inte använt preventivmedel på tre år.
Efter två år av tårar och oro ringde vi till infertilitetskliniken.
Spermaprov,
samtal,
undersökningar
och blodprov.
M A S S A blodprov.
Jag som innan svimmade varenda gång när de skulle sno mitt blod har vuxit.
Numera,
efter prover varje månad,
sitter jag vaken,
om än lite illamående!
Det finns inget dåligt som inte för något bra med sig.
Dubbelt upp för oss.
Tummen upp att jag lärt mig ta prover!
Men det bästa var det som hände i fredags.
Min menscykel har aldrig varit oregelbunden.
Från 30 till 90 dagar.
Efter utredningar så fick jag levaxin utskrivet.
Sköldkörteln var lite hängig.
Med levaxinets hjälp gick cyklerna ner till 45 till 55 dagar.
Förbättring!
Så, jag trodde att jag skulle få min mens runt den 9 januari.
Tiden rann iväg men mensen kom inte.
Irritationen växte.
Vi visste att jag inte hade haft ägglossning då vi hade tagit massa prover för det.
Vi ville ha mensen.
Mens betydde att vi kunde börja med Pergotime.
För att stimulera äggproduktionen.
Den 23 januari kom.
Jag var besviken på min menscykel som hade gått vilse igen.
Jag som trodde vi hade gått framåt.
Mensen och irritationen la jag åt sidan och stack till Thailand med en vän.
Två veckor.
Mat.
Vattenmeloner.
Värme.
Elefanter.
Snorkling.
Paradis.
Väl hemma igen var jag lycklig.
Det finns inget bättre än att komma hem och krama sin kärlek.
Få sova i sin säng.
Och maten.
Jag hade gjort upp en matsedel för två veckor på allt jag var sugen på.
Efter någon dag ploppade tankarna upp på den där jäkla mensen.
Skulle jag ringa infert.kliniken och grina lite?
Vad skulle de kunna göra?
Det första de kommer fråga är:
Har ni gjort ett graviditetstest?
Nej.
Irritation igen.
Gravtest kostar pengar.
Men det kostar ännu fler tårar efter det negativa svaret.
Jag tvekade.
Är det inte bättre att vänta på den där dryga mensen?
Den kommer ju någon gång.
J. propsade på att vi skulle testa.
Så iväg till apoteket.
Knata in.
Känna oron och tårarna gro långt in.
Så onödigt att ens testa, kände jag.
Hem igen med två stickor från rfsu.
Kissa i burken.
5 sekunders bad för stickan.
Redan innan jag fick upp stickan lös två röda streck.
Vad är det här för konstigt test?
Hur läser man av detta?
Går igenom instruktioner.
Går igenom en gång till.
Jämför.
Konstaterar att det är två streck som när man är gravid.
Konstaterar att testet är trasigt.
Det var ett missvisande och orättvist test.
Jag ska ringa om klaga på rfsu.
Man får inte ge falska förhoppningar.
J. läser och kollar.
Han säger att vi köper några test till.
Något måste ju visa negativt.
Alla kan väl inte vara defekta?
Precis där tändes en liten, liten gnista inom mig.
Jag kände samtidigt hur oron steg.
Jag ska inte hoppas.
Sluta.
Hoppas.
En lång promenad genom stan.
Apoteket.
Clearblue digital med veckoindikator, tack.
Skoskav på vägen hem.
Slut på kiss i blåsan.
Lång väntan.
Klockan tickar och nervositeten med den.
Tillslut kommer några droppar.
Stickan doppas.
Där och då ville jag ta stickan och slänga den i soporna.
Den där lilla gnistan ville inte dö just då.
Kunde jag inte få behålla min lilla lycka?
J. ville se stickan först.
Mot min vilja gick han in.
Tystnad.
Superlång tystnad.
J. - Det står gravid 3+.
Jag - Näää? Det kan det inte göra.
J. - Jo.
*håller fram testet*Någonstans någongång ville min kropp mig väl.
Någongång någonstans kommer vi att bli föräldrar.
Vi har ingen aning om i vilken vecka jag är.
Vecka 5 är det minst.
Nu förstår jag mitt illamående över allt matos i Thailand.
Över min lilla ork och all sömn.
Väl här hemma så äter jag hela tiden.
Jag är hungrig konstant.
Brännande hunger hela tiden.
Hela tiden!
Om en timme ska de ringa från infertilitetsmottagningen.
Jag måste få levaxinet korrigerat efter mina värden.
Jag vill få ett ultraljud också.
Vi vill ju veta när, var, hur.
Frågan är om vi kommer få det?
Annars kollar vi privata UL.
Nyfikna!
Så detta är början på något väldigt stort.
Något, någon, som är väldigt efterlängtad!
Hej Kotten, vilken överraskning att du var med oss i Thailand!
Smygåkare!
Hoppas du gillade att rida på elefanten och att simma med de fina fiskarna.
Jag ska visa dig korten om några år. Kram från mamma.
